Jag har på senaste märkt att film är ett extremt tids- och arbetskrävande sätt att arbeta med fotografier, gentemot det digitala. Dock är det fortfarande lika spännande att hålla den nyligen framkallade rullen i händerna. Vad kommer att ha fångats? Man har ju kanske ett litet hum, men det känns alltid som att film har fler variabler. Det kan bli en smula sämre än förväntat, eller helt fantastiska resultat. Jag har gått och blivit lite kär i några gamla leksakskameror. Ställ in en av två bländare sikta, klicka och skicka filmen på framkallning.

Hipstamatic till iPhone säger kanske någon själ där ute? Varför lägga pengar på dyr film när det finns så många foto-appar där ute.

Jag vet, och jag antar att jag enbart gör det för att jag är en sucker för äkta saker. För sånt som inte nödvändigtvis kommer ge fantastiska och förutsägbara resultat varje gång. Bilder som den här.

Hoppas att det inte gör något.

Jag tycker nog den här siluettbilden är strået vassare än den tidigare. Mörk, javisst, men känns mer som att den innehåller det man behöver veta som betraktare.

Sitter och fipplar med lite bilder på order av en av mina vänner, Anton. Om han blir nöjd med någon av dem så kan de kanske komma att användas som omslag till en av hans romaner. Det hade allt varit något att skriva i CV't.

    
Tog ut en rulle ur kylen (Fråga inte varför jag har framkallade filmer där. Helt onödigt..) Slidade in den i min återvunna skrivare som kommit tillbaka från sin rehab de senaste veckorna. Ut kom bland annat den här bilden. Jag älskar svartvit film. Det finns inget bättre.

En trevlig sak att göra med lite tristess och ett zoomobjektiv. Jag brukar mest tycka att sånna här bilder är tråkiga, men det går inte att komma ifrån att det något som suger in en i bilden. Antar att det är så här Sonic The Hedgehog ser världen hela dagarna.

Sen jag började använda Aperture känns det som om mina bilder blivit en aning sämre när det läggs upp på bloggen. Dels blir de lite komprimerade när de ska in on the internet. Dock har jag aldrig haft så stort missnöje från mig själv som nu. Jag tycker att kompositionen är jättebra, men det är som en mulen hinna över hela fotot. Inte kul för mig som älskar kontrastreglaget.

Jag måste öva mer på Aperture, så att jag får det jag vill. Just nu är jag inte nöjd, och jag vill be om ursäkt.

 
  
Med reservation för att det här kanske inte alls är en milsten, utan en av bexells stenar. Det var trots allt i de trakterna som bilden togs.
Jag ber om ursäkt för att jag inte haft tid att lägga upp bilderna och varit mer delaktig. Jag har till och med två superbra kommentarer som jag inte haft tid att svara på. Det kommer, jag har bara fått ett mer hektiskt privatliv.

P.S Nu är jag helt säker på att det är en av Bexells stenar, miss av mig.

Jag gillar kor. De går omkring, sköter sitt eget, äter lite gräs, idisslar lite och bara ser allmänt mysiga ut. Och så gör de sig på bild.. Naturligtvis..