Knäppte den här bilden en tidig septembermorgon i slutet av ett bilrondspass på jobbet. På något vis känns det som att färgerna skulle kunna vara direkt hämtade ur den gamla Hitchcock-filmen "Fåglarna". (Även fast den här komprimerade bloggversionen inte riktigt gör orginalet rättvisa. Det kanske blir bättre om du förstorar upp den)
Hur som helst är det här en av få bilder som gör sig bättre i färg än svartvitt, tycker jag. Fast det kanske beror på att jag är en sån sucker för Hitchcock. (No pun intended..)

Jag vet inte hur det är för alla andra som pysslar med kreativ verksamhet, men något som jag plågades av under ett tag var att jag tvunget ville göra saker som var universiellt bra. Något som gillas av alla. Det här är något jag tänker på med jämna mellanrum.

Kanske ska det kallas för en fas, ett hinder att komma över, innan vi inser hur omöjligt det är att få alla att tycka om det vi gör. Det kan till och med vara så att de vi känner närmast inte tycker att det vi gör är vettigt, vilket kan kännas som ett stort nederlag, men tack gode gud för att inte alla människor är likriktade och själlösa.

Men..

Vad andra tycker - vare sig det är människor i vår stad, vår familj, eller våra närmsta vänner - har ingen som helst betydelse i det stora hela.
Den dagen helvetet knackar på dörren kommer ingenting vi gör eller gjort ha någon som helst mening längre. Allt vi gör under vår livstid är ett tidsfördriv innan vi dör. 80 år i ett hav av miljoner som redan passerat och fler som ska komma. Det kanske låter som något hemskt, men för mig är det en lugnande tanke som gör att jag kan göra det jag vill.

Det kan vara väl värt att tänka på varje gång vi tvivlar på oss själva i det vi gör. Hur oviktig andras åsikt egentligen är och att vi alltid har ett val, om du vill bry dig och lyssna på vad folk har att säga. Vad du gör med ditt liv och din fritid angår ingen annan än dig. Kom ihåg det nästa gång ett onödigt bekymmer dyker upp.

De som kommit över det här hindret kan komma hur långt som helst med vad som helst, tro mig.

Nu jävlar, nu börjar den på allvar.

Hetsen.. Ångesten..

Nu har jag helt slut på "gamla" bilder att gömma mig bakom. Det är nu det gäller, det är nu jag måste tvinga mig själv ut för att plåta, kunna producera. En bild per dag. Det låter kanske inte mycket, men det är det, speciellt om det ska hålla åtminstone bra kvalité.

Det här..

Är precis vad jag väntat på..

En bild från morgonen efter årets sista dag.

 
Ni vet hur det är, man är ute efter att köpa en Rolleiflex, men råkar i all hast köpa två. Har säkert hänt alla..

Den här bilden tog jag som bild till min auktion på tradera där jag skulle sälja min överflödiga Rollei. Jag ville visa hur härligt det är att blicka ner i det stora fönstret och se bilder som ingen digital skärm i världen kan göra rättvisa.

Jag tycker att jag lyckades rätt bra.

April är snart här, äntligen! Inte en sekund för tidigt. Vad hände egentligen med den där globala uppvärmningen som skulle få vintern att bli ett enda stort regnoväder? I mina ögon hade det varit mer välkommet än det här grå självmordsvädret vi får dras med i fyra-fem månader per år.

Det känns som om det är lätt att beskylla vintern för att ingenting verkar gå framåt just nu, när det egentligen är mitt eget fel att jag inte orkar ta tag i kameran och gå ut i detta sköna (läs: gråbruna) land. Jag har alltid varit lite lat, men om jag ska fixa att lägga upp minst en bild om dagen så får det bli ändring på "Åhneej vilket tråkigt väder / jag är för trött / vi tar det imorgon."-Emil.

Dock kommer återvändandet av färger till det här landet säkert hjälpa mig med att ta mig ut ur lägenheten. I hope...

Gjorde den här till en poängprommenad för små barn, det finns inte så många ord som passar, så den som inte har nedsatt koncentrationsförmåga borde inte ha något större problem att lösa den.

Tell me the secret word..

Morgonen då jag skulle åka till England tog jag de här bilderna. Precis hemkommen från jobbet tyckte jag att dimman som låg över grannskapet var för fin för att inte förevigas. Så in i lägenheten och ut med kameran bar det. Mest för skoj skull, eftersom jag inte hade något särskilt motiv i åtanke. Dimma rekommenderas varmt att fotografera i..