Sally Mann var en av de första fotograferna jag fick stifta bekantskap med under fotografikursen i gymnasiet. Jag kan inte komma på i vilket samband det var som Fotolärar-Magnus tog upp hennes bilder, och det har förmodligen ingen större vikt i det här sammanhanget. De fängslade mig hur som helst, och Sally Mann är än idag en stor inspiration för mig.

Sally Mann är än idag mest känd för sin utställning "Immediate Family", som provocerade hela Amerika. Bilderna var från paret Mann's sommarställe och bestod till stor del av bilder på deras barn.

Jag vet inte vad ni tycker men hennes bilder är helt gudomligt snygga. Kvalitet som bara går att få med en fullformatskamera blandat med skicklighet. Hon gör dessutom hela processen själv, blandar alla kemikalier hon behöver i sin egen atelje, och hon fotograferar enbart analogt, riktigt oldschool.

Om det är någon fotograf som jag skulle vilja vara som i tillvägagångssätt, så är det utan tvivel Sally Mann.

Andra utställningar värda att slänga ett öga på är till exempel "Mother Land" och "What Remains"

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))

  




Jag har inte mycket för att fotografera varken släkt eller barn.
Det hade gått lika bra att fotografera en katt med ett nystan, men visst är han gullig?

Konserter är svåra, speciellt om man, som jag, bara har en liten kompaktkamera med sig. Trots digital grynighet är jag rätt nöjd.

Också från Uppsala. Vandrade omkring på kyrkogården och råkade se den här stora minnesstenen. Bilden i sig är kanske inte den bästa, jag kunde ha beskärt grenarna till höger i bild. Jag gillar dock ordspråket "LÄR DIG AF DÖDEN LEFVA". Bra ordspråk, hade aldrig hört talas om det innan dess..

Jag spenderade en helg hos en vän i Uppsala som tvingade ut mig i kylan i början av mars 2010 för att få lite lugn och ro för sina studier, så jag och min lilla Canon Ixus gick ut och fotade i denna för oss helt okända stad.

Vad vore bättre att börja den här bloggen med än en av mina första bilder som jag framkallat och förstorat själv. Taget med min första analoga systemkamera, Canon AE-1.

Välkomna till det nya året 2011 och riktigt välkomna till min första och troligtvis enda fotoblogg.
Redan nyåret 2009 lade jag löfte om att köra igång en fotoblogg för att få fart på mitt vilande fotograferande. Eftersom jag är fruktansvärt seg med att komma igång med projekt har det dröjt ända fram tills nu. Vem har sagt att man måste skynda sig fram med livet? Jag är trots allt bara inne på mitt 22:a år, så med andra ord har jag all tid i världen - eller åtminstone 60-70 år till - att göra det jag vill.

Det jag vill använda den här bloggen till först och främst är naturligtvis att få visa mina bilder, såklart med varierande kvalitet, annars skulle jag bara få prestationsångest efter ett tag. Jag siktar på att få ut ett inlägg och i genomsnitt en bild per dag, med vissa undantag. (På den här bloggen kan man som max ladda upp 50 bilder per månad, så en bild per dag får vara fair enough.) Ibland kanske jag hittar något intressant att skriva om som handlar fotografering, eller något som jag finner inspirerande.

Jag hoppas att ni som besöker bloggen kommer att tycka om det ni ser och kommer tillbaka hit igen. Kommentera gärna och använd konstruktiv kritik om ni tycker att det är befogat.

Emil.