Ja, jag hade den här på min gamla blogg, om jag inte missminner mig. Dock är den bra, så den får plats här med.

Togs vid något tillfälle i Plymouth. Hade glömt bort den fram tills nu, och från början hade jag ingen aning om vad jag skulle göra av den, men det blev rätt bra.

Som vanligt när jag inte har något att göra så sitter jag framför SVT-play, letande efter intressanta program och dokumentärer. Den senaste jag hittat heter "Home". Filmaren, Yann Arthus-Bertrand, har flugit över större delen av världen och filmat från sin luftballong. Allt från fantastiska natur-vyer, till smogen i världens största städer. Jag har bara kommit halvvägs in i första delen och jag var tvungen att stanna upp ett tag för att skriva ett inlägg.

Det här är good shit.. Blir du inte en smula mer upplyst av hur illa världen mår av människans exploatering och växande konsumtionsbegär så.. Tjaa.. Skjut dig själv.. Suits me just fine.

Det var allt..

Väldigt bra dokumentär om mediokrati, demokrati, ny teknik, kreativitet och musik på ett ungefär?

Visst, här har du.

Det är lite av en dröm som gått i uppfyllelse att starta ett eget företag, samtidigt som jag knappt har en aning om vad det är jag gör. Nu, idag, för femton minuter sedan, skickade jag in min anmälan till skatteverket. (Som jag dessutom tror att jag fyllde i fel, men men, det går väl att rätta till senare..)

Från och med det här året är jag alltså företagaren, fotografen, ansvarstagaren Emil Eriksson. En skräckblandad förtjusning har spridit sig i kroppen. Är jag redo för den här utmaningen? Nej, definitivt inte, men samtidigt kan jag inte vänta tills jag är 40 med att ta tag i mina ambitioner - Vilket hade vart fallet om jag skulle stålsätta mig för det ofantliga som är att driva eget. - samtidigt känns det som att stirra tiotusen blodtörstiga orcher i ögonen.

Nu ska jag nog gå och blunda ett tag och intala mig att allt kommer att bli bra.

Vi ses!

Har suttit och tagit igen tappad tid på SVT-play, och som vanligt när det gäller dokumentärer om fotografer så sväljer jag dem urskiljningslöst med hull och hår. Det visade sig inte finnas så mycket jag gått miste om under min internetlösa period, förutom en K special-dokumentär (My favourite) vid namn "Fotot, Francesca och fallet."

Corny titel, men det verkade vara en väldigt intressant person som skildrades. Allt hon gjorde fotografiskt var outstanding. (Tja.. förutom en del av hennes skumma videos möjligen.) Hade hon inte varit död hade jag velat gifta mig med henne, tror jag..

Kolla in det, om du har tid.

Fotot, Francesca och fallet.