Blev introducerad för den här låten av en arbetskamrat med liknande musiksmak. Tyckte den var bra, och videon är snygg. Jag gillar hur de agerar mot varandra..

Yay! Nu har jag börjat komma upp på rätt köl gällande internet. Bredbandsbolaget var snälla nog att bjuda (*Shipping not included..) på ett trådlöst modem tills dess de får löst problemet med växlingen från Telia. Trevligt av dem.

Jag har inte suttit och tänkt så mycket på bloggen under min "fast i det analoga träsket"-period. Det har varit fullt upp ändå. Förutom jobb så har det tillkommit nya idéer och planer, varav de viktigaste just nu är:

• Hjälpa en vän att fotografera en känd författare till biografin som han ska skriva åt honom.
• Smaka på att vara låtskrivare åt en annan vän. (Vi får se hur det går med det..)
• Utöver det så funderar jag på att starta eget.

Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka.

Anna var den storm i glaset jag trodde mig behöva.

Här följer diverse utsvävningar om min tid från högstadiet och tidiga gymnasiet. Bear with me on this one...

Vid sexton års ålder börjar en ny tid, speciell för en landsortsgrabb som gått på en skola med 200 elever var steget till gymnasiet på Peder Skrivares med sina 2000 ett stort kliv. Det var dags att hitta en ny identitet, eller snarare, hitta en egen, (Även fast det inte är förrän idag som jag börjar få ordning på mina värderingar.. Typ..)

Vem var jag i grundskolan? Jag vet inte. Jag såg nog mest mig själv som killen som var Antons kompis, killen som skötte sitt, hade över medel i betyg, respekt för lärarna osv osv. Jag har ett vagt minne av att min sarkastiska sida hade börjat väckas vid den här tiden, men i övrigt var jag en lerklump som inte formats till något särskilt än.

Så där var min startpunkt i det nya livet. Min klass bestod av en jävlig massa barn från en större grundskola utanför stan där många kände varandra sen tidigare. Gapiga och jävliga var nog en av mina första tankar om dem, så jag satte mig jämte "nördarna".

Mitt minne är en smula luddigt här, men jag vet att Anton spelade death metal, kanske var han redan ihop med Linneas kompis, ett eller två skäl, men jag var emellanåt och kollade på spelningarna som hölls i diverse industrilokaler. Så kom jag i kontakt med Emokulturen, och säga vad man vill om den, men den bestod 2005-2006 av outcasts som inte hörde hemma någonstans. Fula, dumma, alternativa med fuckyou-attityd och neonblå stora slingor i sotsvart hår, alla var välkomna, och jag uppskattade det kommer jag ihåg. Även fast jag varken tyckte om musik, skar mig i armarna, radade upp mig som korpar på kyrkomuren varje fredag eller rökte black devil, så hörde jag mer hemma där än någon annanstans.

Innan man kom in på krogen i Varberg, innan den "ljuva" siffran arton som man suktade så efter, så fanns det ett nöje som de flesta ungdomar brukade roa sig med ute. Det gick ut på att patrullera en sträcka mellan torggrillen och societetsparken och hälsade på folk tills det var dags att vara hemma igen vid typ tolvslaget. Tänk er en pilgrimsvandring, ungefär så var det. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. När jag och linnea var ute, med en påse cider och tysklands-öl, var det det här vi höll på med. Såvida det inte var nåt disko i sparbankshallen, och det var det sällan. Jag hatar verkligen att kallprata, vilket jag gjorde redan då. Istället gick jag in i autopilot, något som vi killar tydligen är bra på (Inga könsfördomar här inte, nä..) och tog mig igenom helg efter helg mer zombie än människa.

När ett förhållande blir till vardag kom tider då jag ifrågasatte allt. Var det värt det? Var det verkligen det här jag ville ha? Visst var Linnea en trygghet och jag visste att hon aldrig skulle lämna mig. Visst hände det en hel del spännande runt omkring oss, men det var inte så mycket hennes förtjänst.

Det var då hon dök upp i mitt liv, Anna. En indiepop-brud, som verkade leva ett så mycket farligare liv än den trygga bubbla hade att erbjuda. Jag hängde en del med Jakob (en barndomsvän från grundskolan.) och hans vänner från natur, där hon var medlem. Jag vet inte vad det var som gjorde att hon drogs till mig, men jag vet att vi satt och pratade om en tjej hon kände som hade vart med om en tågolycka och avlidit. Jag har alltid haft lite svårt att veta vad folk har för åsikter om mig. (Först nu har jag börjat fråga dem.)
Efter julspexet inledde jag min första, enda och kortaste affär jag någonsin haft. Det här kan vara en av de saker jag är minst stolt över i livet. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på att det var något som gjort mig till den jag är idag.

Ha aldrig en affär med någon, för jag lovar, förr eller senare raseras hela din värld, och om du inte är en sociopat så kommer ångesten grabba tag om din hals för alltid, alltid. Det var vad som hände med mig, och ingen påhittad kärlek eller kåthet i världen är värt det. (Vi hade dock aldrig sex med varandra, jag och Anna. Det hela varade bara några veckor, och slutade i ett brustet hjärta.)

Jag håller på att byta internetoperatör, men det verkar vara mer smärtsamt än vad som utlovats. Tydligen är jag internetlös i några veckor. Bra start på bloggandet 2012.

Jag har bestämt mig för att inte bara skriva om fotografi och saker runt omkring det ämnet. Det får vara nog nu, en bild om dagen var ett trevligt försök, men det blev i slutändan lite för hetsigt. Så nu kommer jag mer köra på vanligt bloggande och ibland kanske slänga in lite nya bilder.

Jag behöver en brist på diciplin just nu. Gott nytt år på er!

Linnéa var min första riktiga flickvän.

Jag hoppas att ni varit med om den. Den riktiga kärleken till någon. En sån där som bara en blåögt tonåring kan framkalla i huvudet. Livet är som en rosa liten molntuss. Min första epok med Linnea var en trygg tid. Jag bodde ute på landet, gick i grundskola, cyklade in till utkanten av stan där hon bodde. Hela mitt liv var en trygg liten bubbla. Första fyllan var fortfarande två år bort (Lite innan jag var sexton, för att vara exakt. Fick öknamnet "slatten" av min kompis skånska vänner.. En rättvis dom.) och det närmsta jag kommit knark var en bild i lektionerna om alkohol, narkotika och tobak. Nöjen bestod i att paddla i varsin gummibåt ner för himleån på sommarlovet, spela in konstiga filmer som man suttit och planerat på "Eget Arbete"-lektionerna, cykla in till stan (a.k.a Varberg, men vem fan sa det?) och varva Super Mario Bros 3 eller annat valfritt spel till Nintendo.

Bilderna måste vara tagna tidigast 2006, så vitt jag vet. Det var då jag började min fotokurs och Linnéa blev mitt favoritmotiv. Hela den här perioden var väldigt mycket tofflande runt henne ändå, nu när backspegeln är framme. Tar jag ett steg och ser tillbaka så ser jag hur mycket jag höll på att försaka. (No rhyme intended..) Jag har fortfarande en tendens att bli besatt, men jag börjar bli bättre på låta bli. Satan vad det är svårt.

Det här var tiden då allt fortfarande var lätt.

Som jag skrev har jag suttit lite vid mina gamla negativ, fixat och donat. Man försöker hitta bilder som hör ihop. Hitta nån mening i kaoset. Bla bla bla.

Jag och Anton har pratat mycket om epoker i livet. Det hela började nog med att vi pratade om ett avsnitt av filip och fredriks podcast. Där sitter de och pratar om en epok i - jag tror det var David Bowies - liv, då han låste in sig i en lägenhet och bara åt snickers och drack sitt eget urin.

Nu behöver ju inte varje epok vara lika spektakulär som Mr. Bowie's, men jag tror att ju fler epoker man kan se tillbaka på när man nästan levt livet ut, ju nöjdare kommer man vara. Livet kommer kännas mindre bortkastat

Det är dock inte helt enkelt att se sina epoker, det är rent ut sagt lättare att glömma av dem. Man behöver något att knyta an till för att komma ihåg hur livet var. När jag kollat över mina negativ har jag hittat en knytpunkt.

Tjejer..

Jag ska se om jag kan förklara mig lite närmare under dagarna innan nyår.
(Tillbakablick: Det blev ju tydligen inte så, men jag kan inte råda över det som händer i verkliga livet.)

"Tänk på det som var och det som kommer, men lev i nuet och ta de chanser som dyker upp och som du känner dig redo för."

..Är nog den kontenta som jag fått ut av den här kvällen med anton* oc*(2) David. Jag tycker om att vi kan lära oss av varandras åsikter. Ta några steg tillbaka och se realistiskt på sig själv.

Nu ska jag sova. God natt..

*PS. Jag är tydligen inte lika kritisk rättstavningsmaskin när jag har någon promille i blodet. Här kommer ett förtydligande:
*Anton
*(2)och