Linnéa var min första riktiga flickvän.

Jag hoppas att ni varit med om den. Den riktiga kärleken till någon. En sån där som bara en blåögt tonåring kan framkalla i huvudet. Livet är som en rosa liten molntuss. Min första epok med Linnea var en trygg tid. Jag bodde ute på landet, gick i grundskola, cyklade in till utkanten av stan där hon bodde. Hela mitt liv var en trygg liten bubbla. Första fyllan var fortfarande två år bort (Lite innan jag var sexton, för att vara exakt. Fick öknamnet "slatten" av min kompis skånska vänner.. En rättvis dom.) och det närmsta jag kommit knark var en bild i lektionerna om alkohol, narkotika och tobak. Nöjen bestod i att paddla i varsin gummibåt ner för himleån på sommarlovet, spela in konstiga filmer som man suttit och planerat på "Eget Arbete"-lektionerna, cykla in till stan (a.k.a Varberg, men vem fan sa det?) och varva Super Mario Bros 3 eller annat valfritt spel till Nintendo.

Bilderna måste vara tagna tidigast 2006, så vitt jag vet. Det var då jag började min fotokurs och Linnéa blev mitt favoritmotiv. Hela den här perioden var väldigt mycket tofflande runt henne ändå, nu när backspegeln är framme. Tar jag ett steg och ser tillbaka så ser jag hur mycket jag höll på att försaka. (No rhyme intended..) Jag har fortfarande en tendens att bli besatt, men jag börjar bli bättre på låta bli. Satan vad det är svårt.

Det här var tiden då allt fortfarande var lätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var längesen sist. Ska jag vara ärlig så har jag lite tappat suget för bloggandet, men jag antar att det inte är så mycket att göra åt. Förmodligen är det för att jag inte har några känslor kvar för den här bloggportalen längre, så det blir att j...

    Här är det som skulle vara min tävlingsbild. Jag tycker ju verkligen att blombilder kan vara något av det tråkigaste som finns. Samtidigt hade jag länge tyckt att det här med fotogram är väldigt coolt och lite unikt samtidigt i samband med a...

Jag nämnde att det är allmän trivsel i att ha en liten fototävling på jobbet, nu vill jag ta tillbaka det igen. Hade det varit så att alla fick vara med och leka i sandlådan så vore det en trevlig liten tillställning. Tydligen är det inte så som jag ...

Jag ligger på latsidan vad det gäller deadlines, vilket allt som oftast inte är till min fördel. Vissa säger att de jobbar bäst under hets och stress, och fast det låter en smula klyschigt så får jag nog räkna mig till en av dem, om de nu existerar. ...