På senaste har jag tyckt att bilderna har talat för sig själva, eller så är det bara "Har du inget vettigt att säga, håll käften." som gällt. Det är i alla fall skönt att det är början på en ny vecka.

Sitter och tar en pause innan det är dags att göra sig iordning inför guldbrölloppsfirande, så jag har satt mig ner för att titta på SVT's "Tack för musiken", sista avsnittet, med Lars Winnerbäck.
Jag är ett stort fan av Winnerbäck, stort fan, det kan mycket väl vara så att han är den första artist som jag lyssnat på och gjort mig lite intresserad av musik. Innan dess fattade jag aldrig grejen, och jag fattar den fortfarande inte om jag ska vara ärlig.

Beatles? Beach boys? Meh... Och det är inte alltid lätt att hålla den åsikten bland en massa musiknördsvänner som avskyr Lasse.

Så, det är trevligt att få höra en intervju med honom, för han håller ju inte på med mycket sånt, intervjuer. Jag har faktiskt vart orolig för att han skulle vara lite dum i huvudet och inte ha något att säga, men så är inte fallet, som tur är.

Jag ska göra en bland-CD med honom just nu bara för det.

Jag vet inte vad det är som flugit i mig, men sen början av oktober  har jag känt mig hängig och omotiverad. Jag vet inte vad det beror på, men jag vet att det är störande as all hell.. Det blir ju ingenting gjort och det stör mig av den lätta anledningen att jag tagit veckan ledigt just för att få saker gjorda.

Varför? Varför säger kroppen ifrån just nu att den inte orkar med någonting? Att den vill lägga sig i koma. Bara ligga på soffan, kolla på Cinemassacres Monster Madness och gamla svartvita filmer från Hitchcock till Ed Wood. (Filmtips: Psycho och Rear Window är ett par riktigt bra filmer som har åldrats väl, riktigt spännande..)

Visst, jag har inget emot att lata mig emellanåt, men att min hjärna strävar efter att åstakomma något - vilket menas, at this point: Vad som helst! - medan kroppen säger "Näee, vill inte, känner inte för det..." har gjort mig både frustrerad och en smula deprimerad.

Så, jag har släppt alla förväntningar och måsten tills vidare. Det brukar vara det enda sättet att komma på fötter igen. Ta saker i min egen takt, vilket jag alltid behövt. Det brukar bara skita sig om jag sitter och försöker tvinga ut något. Det blir Detox med pepp-musik och glada affirmationer för mig under den här helgen.

I'll be back.