Jag är en människa som drar sig för mycket. Det kan ta ett bra tag innan jag vågar att ge mig på något nytt. Förmodligen är det för att jag inte vill bli besviken, att saken i fråga inte lever upp till mina förväntningar.
Så jag brukar låte det vara..
Vänta och åter vänta.
Tills den dag då jag är helt utan krav. Kom vad som komma skall, jag blir inte förvånad eller besviken av någonting längre.
Det kanske låter konstigt, men det är en fantastisk känsla. Som en upptäcksfärd utan krav och frustrationer, när jag tar mig an det som jag låtit vänta.
Just nu är det Aperture som stått först i kön länge nog. Nu har jag dammat av och provat det; och jag börjar tro att jag är lite kär.

Jag ville bara säga det. All den här väntan har definitivt varit värd det. När man dödat alla förväntningar ser man saker för vad de är.