Som jag skrev har jag suttit lite vid mina gamla negativ, fixat och donat. Man försöker hitta bilder som hör ihop. Hitta nån mening i kaoset. Bla bla bla.

Jag och Anton har pratat mycket om epoker i livet. Det hela började nog med att vi pratade om ett avsnitt av filip och fredriks podcast. Där sitter de och pratar om en epok i - jag tror det var David Bowies - liv, då han låste in sig i en lägenhet och bara åt snickers och drack sitt eget urin.

Nu behöver ju inte varje epok vara lika spektakulär som Mr. Bowie's, men jag tror att ju fler epoker man kan se tillbaka på när man nästan levt livet ut, ju nöjdare kommer man vara. Livet kommer kännas mindre bortkastat

Det är dock inte helt enkelt att se sina epoker, det är rent ut sagt lättare att glömma av dem. Man behöver något att knyta an till för att komma ihåg hur livet var. När jag kollat över mina negativ har jag hittat en knytpunkt.

Tjejer..

Jag ska se om jag kan förklara mig lite närmare under dagarna innan nyår.
(Tillbakablick: Det blev ju tydligen inte så, men jag kan inte råda över det som händer i verkliga livet.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var längesen sist. Ska jag vara ärlig så har jag lite tappat suget för bloggandet, men jag antar att det inte är så mycket att göra åt. Förmodligen är det för att jag inte har några känslor kvar för den här bloggportalen längre, så det blir att j...

    Här är det som skulle vara min tävlingsbild. Jag tycker ju verkligen att blombilder kan vara något av det tråkigaste som finns. Samtidigt hade jag länge tyckt att det här med fotogram är väldigt coolt och lite unikt samtidigt i samband med a...

Jag nämnde att det är allmän trivsel i att ha en liten fototävling på jobbet, nu vill jag ta tillbaka det igen. Hade det varit så att alla fick vara med och leka i sandlådan så vore det en trevlig liten tillställning. Tydligen är det inte så som jag ...

Jag ligger på latsidan vad det gäller deadlines, vilket allt som oftast inte är till min fördel. Vissa säger att de jobbar bäst under hets och stress, och fast det låter en smula klyschigt så får jag nog räkna mig till en av dem, om de nu existerar. ...