Den här bilden togs när jag och Anton var på väg för att grilla med David the musiker ute i skogen. Vi stannade till för att se ut över de fina fälten i Blixtorp som gjorde sig riktigt bra i solnedgången. "Så här skulle man bo." sa vi och nickade instämmande åt vår egen slutsats.

Jag vill ut till landet igen. Det lär nog dröja några år, men till slut ska jag bo i ett hus, alldeles lagom avskilt från närmsta granne. Helst vid en sjö, fast det klart, ingen har ju dött av att behöva cykla.

 

Hanna

4 maj 2011 21:23

Landet är mysigt :)
En sak som jag gillar med den här bilden är hur bilen och de små stugorna liksom blir civilisationen mot teknologin. Det enkla mot det tekniska. Eller någonting mer välformulerat.
Gillar texten också :)!! den är fin.

Tack för din fina kommentar förresten. Det där med ifall vi är olika raser eller inte är väl mest spekulationer eftersom det finns alldeles för lite forskning inom ämnet eftersom det är lite tabubelagt. Jag vill inte gärna tro att vi är olika raser. För jag tycker att vi är så lika. Men jag vet inte vart gränsen mellan en variation på en och samma ras och olika raser går.

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Emil Eriksson

5 maj 2011 01:35

Tack. Jag gillar att du tolkar fritt utan att texten påverkar. Just på den här bilden kändes det trots allt befogat att ha text. Det är inte alltid det kommer att hända, men din kommentar om det fastnade i huvudet, så jag kommer nog tänka på det mer i fortsättningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var längesen sist. Ska jag vara ärlig så har jag lite tappat suget för bloggandet, men jag antar att det inte är så mycket att göra åt. Förmodligen är det för att jag inte har några känslor kvar för den här bloggportalen längre, så det blir att j...

    Här är det som skulle vara min tävlingsbild. Jag tycker ju verkligen att blombilder kan vara något av det tråkigaste som finns. Samtidigt hade jag länge tyckt att det här med fotogram är väldigt coolt och lite unikt samtidigt i samband med a...

Jag nämnde att det är allmän trivsel i att ha en liten fototävling på jobbet, nu vill jag ta tillbaka det igen. Hade det varit så att alla fick vara med och leka i sandlådan så vore det en trevlig liten tillställning. Tydligen är det inte så som jag ...

Jag ligger på latsidan vad det gäller deadlines, vilket allt som oftast inte är till min fördel. Vissa säger att de jobbar bäst under hets och stress, och fast det låter en smula klyschigt så får jag nog räkna mig till en av dem, om de nu existerar. ...