Grävde fram ett till porträtt av Louise häromdagen som jag tyckte var värt att lägga upp.

Som ni kanske sett har jag bytt profilbild till den här, inte riktigt lika cliché som den förra, fast kanske en smula pretentiös, vad vet jag.

En till bild på Anton med sin intensiva blick, tagen ur en annan vinkel än den tidigare, vilket nästan gör det till en helt annan bild. Sensmoral: Det är alltid värt att fotografera ur olika vinklar.

Det finns inte så mycket att tillägga om den här bilden. Jag gillar att fönstret lika gärna kunde vara en spegelbild av ett annat jag. Ibland känner jag mig lite långsökt, men det är vad jag tänkte när jag gjorde bilden.

Jag kände att det var lite mycket luft ovanför hästarna som verkade en smula onödig. Det blev lite mer panorama-liknande bild, men det gör inget.

Körde förbi de här två pollarna när jag hade tråkigt en dag och kände för att fotografera. Det var inget jag tänkte på när jag tog bilden (tror jag..), men det är väldigt trevligt att hästarna står mellan masterna på världsarvet i Grimeton, som skymtar i bakgrunden

 

Jag saknar stunder som de här..