Tja, vad finns det att säga som inte redan sagts om herr Salvador Dalí. Jag skulle också vilja hamna i historieböckerna som en galen Konstnär, för vem vill inte det?

Dock kan jag tänka mig att Dalí inte alltid hade det så lätt, med tanke på den image som byggdes upp runt honom. Han kunde förmodligen inte ens gå ut och köpa mjölk utan att rida på en av sina läpp-soffor dragna av trälar som liknar giraffer, osv osv. Det känns inte som att han kunde sadla om till hötorgskonst med gråtande barn på istället.

Dali är med andra ord både en förebild (För att han var så galen.) och samtidigt ett varnande exempel (För att han var så galen.)

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))

PS. Innan jag dör måste jag skaffa en sån där mustasch. DS

Jag vill att det ska hända saker..

Det finns nackdelar med att bo i en liten stad vid kusten. Varberg är en typisk turiststad som sprudlar av liv under sommaren, men som med de mörka månaderna från och med november till och med februari är ett relativt dött ställe att bedriva sin tillvaro. Folket här blir som sniglar, kryper in i sina skal i väntan på bättre tider.

Stuck on hold, så att säga.

Jag vill att det ska hända något här. För Varberg behöver inte vara så här dött egentligen. Visst kan det vara kul att vara på hemmafester ibland, visst är det kul att sitta på facebook hela dagarna, men någon måtta får det fan vara.

Det är ju inte som att det inte händer något hela tiden heller. Jag har ingen förståelse för att folk i regel är så lata att de inte orkar ut på aktiviteter. (förutom de där jävla gymen...) Hur kan hela det här landets föreningsverksamhet vara på stadig nedgång. Ibland känns det som att folk har tappat tron på förändring. Visst är Varberg en liten stad och här händer inte lika mycket som i New York, men istället för att sucka och flytta in till storstaden kan man försöka göra lite förändring. Så tänker jag i alla fall. Låt gå för att Varberg är dött, men det ligger som ansvar för oss invånare att göra något åt det.

Jag tycker ju själv att det skulle vara kul att fixa och dona med någon fotoworkshop. Det kan inte vara så jävla svårt. Varbergs Fotoklubb har ett fullt fungerande mörkrum som man kan använda för trehundra spänn. Det  räcker att googla, så hittar man möjligheter.

Så sitt inte bara inne och gnäll, ta de chanser som ligger och väntar utanför dörren.

Lets fight all the gloom away!

 
Under omständigheterna med dåligt ljus samt för att bara kosta dem 1000 kr (före skatt. Sensmoral: Löneförhandla alltid före.) så skulle jag i alla fall vilja ge de här bilderna godkänt. Vad tycker ni?