Jag har inte kunnat sova ordentligt på några dagar nu. Förmodligen beror det på allt kaffe som pumpar runt i ådrorna i dessa tider då jag hjälper till med Hunnesta'revyn. Från en kopp till åtta om dagen måste ju ha någon effekt, eller?

Natten till igår var inget undantag, och eftersom månen lös väldigt fint i den frostiga natten så tänkte jag att jag lika gärna kunde öva på nattfotografering. Jag tror jag börjar bli bättre på det nu, i alla fall om jag jämför med liknande nattbilder från förra året. Det är ju ingen perfektion precis, men det tar sig.

Ett snabbt foto som jag bara tog från höften när jag var på ett Kafé med en vän. Viktoria, fikakompisen, tycker att det är lite skumt ta kort på barn, och ja, kanske när jag blir 50 kan det kännas lite skumt. Men, tar jag inga spontana bilder kan jag inte bli bättre på det heller.

   

Jag vet inte vem killen till vänster i bild är, men gubben med det regnbågsfärgade paraplyet var en riktigt trevlig människa. Jag gillar när folk bara kommer fram, sätter sig och snackar med en och bara är sådär trevlig. För att hitta sådana människor måste man tyvärr resa över den svenska gränsen, dit där människor inte håller lika hårt på att låta folk vara ifred.
Men vad vet jag, han kanske försökte råna oss, lura in oss i en gränd och slå ihjäl oss. Everyone is a rapist, so you shouldn't trust people. Visst är det roligt när det svenska tvivlet på mänskligheten faller över en, men jag ska nog hålla mig till att han var en Mr. Nice Guy.

Rörelseoskärpa kan vara mycket effektfullt i vissa lägen.